"Fan vi glömde håven!"
Då var det klart, att en grov en skulle bita över de delikata plastbitarna som skulle släpas fram längs den flata bottnen på norra mälaren, "E-Kålln" som Larz-Thure Ljungdahl en gång förklarade.
17 gäddor senare, lika munoperationer hos de gröna och även idag en snebryten spöhållare så stod det klart att det varken var några "småslörtar" eller svårflörtade gäddor som fick syna racerns lilla men ack så bestämda durk. Största blev en 5,5kilos i ett dubbelhögg med en modell "minst sju" som tyvärr klev av. Den kunde ju tyvärr inte tjuvhåvas idag! Vilket hade behövts då den hade lekt runt bland de kvarvarande två spöna den rackarn.
Alla gäddor fick simma tillbaka utom två småttingar som inte tålde tandläkarns billiga metoder.
//Jonathan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar